Network Menu

SWEA-klubbfilm Eddie the Eagle

En underhållande feel good-komedi

1990 införde Internationella olympiska kommittén en bestämmelse kallad ”Eddie the Eagle-regeln”. Den fastställer att ingen ska få delta i OS om hen inte är en av världens 50 bästa, eller inom de översta 30 procenten, i sin sport. Bakgrunden var den brittiska backhopparen och före detta muraren Michael ”Eddie” Edwards framfart i vinter-OS i Calgary 1988. Han kom obönhörligt sist i varje tävling som han deltog i samtidigt som han vann publikens hjärtan med sin otroliga våghalsighet och kämparanda.

I tisdagens SWEA-klubbfilm ”Eddie the Eagle” fick vi följa Michael Edwards kamp för att uppfylla sin dröm, att någon gång delta i OS. Han började som slalomåkare, men när han inte valdes ut till den brittiska OS-slalomtruppen så bytte han helt sonika sport och valde backhoppning i stället, för i den grenen var konkurrensen lika med noll i Storbritannien.

Det är ganska mycket påhittat i filmen, t.ex. hade han aldrig en nerdekad tränare som i filmen spelas av Hugh Jackman (men honom kan man alltid vila ögonen påJ) och Edward hade mer backhoppträning när han deltog i Calgary än vad filmen antyder, men det är en trivselkomedi när den är som bäst och man kan inte annat än beundra någon så målmedveten trots ständiga motgångar ända sedan barndomen. Istället för att beklaga sig och ge upp verkade han bli mer sporrad efter varje motgång. Ett personlighetsdrag som jag tror de flesta av oss gärna skulle vilja dela med honom.

Efter filmen gick vi till restaurangen Jamie’s Italian som låg i närheten av bion för mat och för att diskutera filmen. Ännu en gång var alla överens om att det var en toppfilm och vill ni se en film där ni går ut med ett leende på läpparna och en skön känsla i bröstet så gå och se ”Eddie the Eagle”.